Från december till april

I skrivande stund är vi inne i påskveckan, i mitten av april. Jag är sannerligen ingen flitig bloggare… men plötsligt händer det, att jag känner för en uppdatering. Bloggen blir som en inblick i min vardag – för dig som tycker det är kul att följa mig – men även som ett fotoalbum för mig själv.

Som du kan se på bilderna nedan har vi haft vinter även här i Ljungbyhed. Det snöade flera gånger och faktiskt var det vitt på självaste julafton! Då fick vi uppleva en trevlig tradition som pågått i flera år, en tomteritt genom byn. Grannarna gick man ur huse på julaftonsmorgon då häst-ekipagen började sin ritt på just våran gata!

Det har också varit rejäl kallt vissa dagar och min nya ställning för fågelmatning har varit välbesökt. Det långa röret med vildfågelfrö har varit populärast, det som inte gick åt alls i Åttersta. Men vanliga solrosfrön, jordnötter och talgbollar har också gått åt.

Det högra fotot med hunden Iris är taget på juldagen då vi var upp på utsiktsberget där syster Dunja bor. Därifrån har man en magnifik utsikt över Söderåsen och på sommaren är det ett perfekt ställe för att njuta av fina solnedgångar. Det var en kall och frisk dag så Iris fick ha sina vinterkläder, något som inte varit så populärt vid tidigare tillfällen. Men den här gången accepterade hon faktiskt ”stövlarna” och drog inte av sig dom.

Julhelgen tillbringade jag och döttrarna hos Dunja och Jerker, deras vovve och katter. Jättemysigt!

I februari fick jag badrummet totalrenoverat. Offerten fick jag redan i juni 2021 men väntetiden på jobbet var 8 månader – så hantverkarna var SÅ välkomna. På grund av pandemin har ju efterfrågan på hantverkare och byggmaterial ökat enormt. Jag är glad att jag kontaktade byggfirman i somras för nu har dom så fulltecknat med jobb framöver så dom hinner inte lämna några offerter alls!

Badrummet hade spruckna plattor på golvet i duschen och hade så pass många år på nacken så tätskikten var ju inte godkända enligt dagens normer. Men det visade sig att det inte var några skador under golvet vilket ju var en lättnad. Nu känns det härligt att veta att det är nytt, tätt och fräscht! Och snyggt!

En morgon i februari trodde jag inte mina ögon när jag tittade ut genom fönstret! Istället för att se åkern på husets baksida rann där en flod! Åtminstone såg det ut så, till en början. Det visade sig ha blivit en långsmal vattensamling (efter snöande och regnande) och eftersom det blåste gick det vågor på vattenytan så det såg precis ut som ett strömmande vatten. Kul att ha fått ”sjöutsikt”, tyckte jag.

Grågässen tyckte också det var kul för dom simmade runt i den tillfälliga sjön… som tyvärr sjönk undan efter några dagar.

Mitt intresse för fåglar är ganska nyväckt. Kan det ha med åldern att göra? Jag vet inte… men min vän Eva har absolut med saken att göra. Vi gick grundskolan tillsammans – så vi har varit vänner sen vi var 6-7 år gamla!

Eva är fågelskådare sen många år och kan massor om fåglar. När hon hälsade på mig i september tittade vi efter fåglar vid havet och även från min uteplats genom hennes tubkikare. Häftigt att kunna studera fåglar genom kikaren som inte ens syntes med blotta ögat. Dessutom var det roligt att Eva fick se fler fåglar i Ljungbyhed än hon hade sett i Falsterbo den veckan!

I alla fall… jag blev så sugen… så nu har jag skaffat mig en egen tubkikare. Inte lika avancerad som ”proffsens” men tillräckligt bra för mig. Hittills har jag fått en närmare titt på rådjur och hare, gäss, tranor, lärkor, tofsvipor, glador, ormvråkar och flockar med hämpling (tror jag) och rödvingetrast. Plus diverse kråkfåglar och duvor. Det är inte lätt att avgöra vad det är för fåglar ibland men tack vare dom fina fågelböckerna som jag fick i present av Eva lär jag mig fler sorter. Kul!

Att fotografera tycker jag också är roligt, i alla fall i perioder. Jag har inte lyckats få några fåglar på bild, annat än som små prickar, så där har jag gett upp. Men ibland blir det dagar som dokumenteras i bildform.

Jag gör många promenader och då och då blir det längre rundor. Ofta med syrran och hundar men även med döttrarna.

Den 19 mars var en vacker vårdag med sol och värme. Yngsta dottern och jag tog ryggsäckarna på oss för att premiärvandra rundan Bandsjön – Räfshalen – Juskushall – Ruveröd – Bandsjön. Med oss hade vi information och en karta, utskrivet från nätet. Alltid intressant att läsa om platsernas historia. Mest förväntningar hade vi nog på den forna vulkanen Juskushall men det måste till mycket fantasi för att förstå att dessa mer än 140 miljoner år gamla rester har varit en eldsprutande vulkan.

Det finns faktiskt cirka 50 synliga spår av vulkanisk verksamhet i området från Ringsjön (mitt i Skåne) och norrut till Ljungbyhedstrakten.

I Ruveröd finns det en kvarn som varit i drift 1837-1930. En vacker träbyggnad med silvergrå väggar. Numera ägs den av hembygdsföreningen i trakten som har gjort en upprustning av kvarnen.

Dagen efter var det SM i stubbsittning (!). Då ska man sätta sig i naturen och bara vara, i minst en halvtimme. Även denna dag var det soligt och fint och tillsammans med syster Dunja, hennes Jerker och deras hund Edda utförde vi denna ”stubbsittning” (på liggunderlag) uppe på deras utsiktsberg.

En så enkel sak att göra – som borde göras oftare och åtminstone provas en gång av alla. Där satt vi och kände solen i ansiktet, vinden i håret, och berget under rumpan. Hörde bilar på långt avstånd och olika fåglar runt omkring oss. Fyllde lungorna med frisk luft och bara insöp alla sinnesintryck – utan prat. Även Edda njöt av stundens stillhet. Efteråt fick vi diplom!

Dom flesta dagarna mår jag oförskämt bra. Jag är frisk och har en kropp som fungerar. Min tacksamhet är stor för att jag har det så bra.

Så kom en dag med ett tråkigt besked. En av mina trogna yogavänner från Kungsgården besegrades av en elak cancer. Ibland hjälper inte sjukvårdens brutala metoder för att bota cancer och det blir istället en befrielse att få lämna kroppen… vilket är enda trösten för dom som är kvar med sorgen och saknaden.

Jag tände ett ljus och tänkte på alla trevliga stunder med dig, fina Margareta.

 

Än en gång blir jag påmind om hur skört livet egentligen är.

Varför är det så svårt att uppskatta, njuta, hänföras, älska och våga leva livet som är just idag. Just nu.

Varför är det lättare att älta gamla oförätter, vara missnöjd och klaga på allt möjligt? På att oroa sig för morgondagen?

Vad har jag att förlora på att ta hand om mig själv och vara ärlig med vad det innebär? Respektera och säga JA till mig själv – för om JAG inte gör det, vem ska då göra det? Om jag har självrespekt så kan jag respektera andra.

Om jag är vänlig mot mig själv kan jag vara det mot andra. Om jag kan skratta åt mig själv så kan jag skratta åt andra.

Ibland känns det som det negativa nyhetsflödet försöker dränka oss. Då försöker jag föra in samtalet på det som är positivt i tillvaron (för det finns massor som är positivt). Kanske bli inspirerad av hur små barn gör, som förundras över naturens små underverk, som känner förnöjsamhet och är övertygade om att livet är gott och tryggt.

Kanske fundera på ”vem skulle uppskatta om jag hörde av mig”? Eller ”vem skulle jag kunna erbjuda min hjälp till”? Inte för att få något tillbaka eller för att vara ”god” utan bara för att det berikar livet.

Inget speciellt som måste göras. Bara av att byta miljö en stund kan vi få mer energi, speciellt efter pandemi-lunken.

Tro inte att jag är expert på detta men jag gör så gott jag kan, just idag. Ingen kräver mer än så!

 

Det för mig in på mitt praktiserande av yoga som är ett av mina sätt att ta hand om mig själv. Både min fysiska kropp och min förmåga till lugn och avslappning.

Sedan december har jag haft ett antal yogapass (både klassisk yoga och yinyoga) via Zoom och även till deltagare i mitt yogarum. Det är alltid lika roligt och givande!

Nu har Iris (vovven) varit med på flera av passen och numera vet hon precis vad som är i görningen. Visst, hon vill fortfarande klämma in sig på mattan eller slicka någon i ansiktet men bara alldeles i början. Då räcker det att fösa iväg henne… så väljer hon en lämplig plats, rullar ihop sig och somnar.

Om du också vill vara med på ett av mina yogapass så hittar du löpande information under fliken YOGA här på hemsidan. Nästa tillfällen är 21 och 28 april…

 

Till sist vill jag dela med mig av ett ord som är nytt för mig – Joyspotting.

Jag följer en vän på Instagram (ett_enklare_liv) som berättar att uttrycket kommer från Mari Kondo, grundaren av Kon Mari. Joyspotting handlar om att ha ögonen öppna för det som skänker glädje. För många är det inget nytt synsätt, att uppmärksamma en vacker blomma, en häftig solnedgång eller eller en söt hund. Men också att uppskatta ”det lilla” och ”det enkla” i livet.

Jag tycker att det är ett roligt ord som uttrycks så bra på engelska och som inte låter lika kul på svenska. Det ska jag ha med mig framöver…

Njut nu av våren & ta hand om dig!